Livet lekte för Jens Sjöström. Som lagkapten för Umeå FC och med en chefsposition på Vattenfall hade han inte mycket att bekymra sig över. Men den 5 april 2013 förändrades allt. Under en fotbollsträning slog han i bakhuvudet när en medspelare föll över honom under en tackling. Jens fick en hjärnskada. Han var tvungen att sova tolv till fjorton timmar per natt och kunde inte lyssna på musik, se på TV eller vara bland mycket folk. Fick han för mycket intryck mådde han kraftigt illa och fick yrsel. Jens togs in för vård på neuro-rehab på Norrlands universitetssjukhus. Där fick han diagnosen postkontusionellt syndrom, hjärntrötthet. Ett team på fem specialister undersökte och vårdade honom. Han klarade inte av enkla närminnestester såsom att upprepa sju siffror i följd. Jens spenderade största delen av sina dagar hemma i mörkret och packade sorgset undan fotbollskläderna. Årskiftet 2013-2014 kom Jens överens med läkarna om att åtminstone återvända till fotbollsplanen som tränare för Umeås damlag. På träningarna stod Jens vid kanten av planen med solglasögon och öronproppar för att begränsa alla intryck. Han var helt utpumpad efteråt och var tvungen att sova hela dagen, men det blev en ljusglimt i hans liv. Söndagen 9 februari 2014 var det dags för lagets första match med Jens som tränare. När han var på väg dit fick han sms från sin vän Lydia Thedros. De hade varit med i samma cellgrupp i pingstförsamlingen Christ Church. Lydia berättade att hon kände en stark nöd för Jens och var övertygad om att han skulle bli helad denna söndag. Hon skrev i sitt sms att han skulle ta sig till kyrkan, för ”idag är det din dag i Jesu namn”. Jens svarade att han inte kunde komma till kyrkan och tog vara på den lilla kraft han hade till att fokusera på matchen. Lydia svarade entusiastiskt att det inte är kyrkan som helar utan Gud, så hon skulle be på distans. Mitt under andra halvlek släppte alla Jens symptom. Huvudvärken, yrseln och illamåendet försvann. Han blev förvånad, men misstänkte att det kunde bero på någon form av adrenalinkick orsakat av fotbollsmatchen. Han tog ur öronpropparna. Han hade aldrig mått så här bra ens en minut på tio månader. Nästa morgon vaknade han tidigt. Han hjälpte till i sin pappas verkstad på förmiddagen, åt lunch med sin flickvän på restaurang, spelade fotboll på eftermiddagen, lagade middag, sprang backträning och avslutade dagen med mjuktennis med en kompis. Han lade sig elva på kvällen och vaknade åtta nästa morgon. I fyra dagar levde han intensivt på det här sättet. Han blev mer och mer övertygad om att Gud hade rört vid honom. På torsdagen träffade han Lydia i kyrkan på ett bönemöte. Hon blev förvånad över att han inte hade öronproppar. Han frågade henne när hon hade bett för honom, och det visade sig vara samtidigt som hans symptom hade släppt. Jens återvände till neuro-rehab och deklarerade att han var frisk. De samlade hela läkarteamet och försökte förstå vad som hade hänt. En av dem sa: ”Vad kan vi göra? Det är bara att tacka högre makter.” Läs mer om Jens och andra som har blivit vetenskapligt oförklarligt friska efter bön i boken Dokumenterade mirakler: http://bit.ly/DokumenteradeMirakler Du kan även höra Jens berätta med egna ord om sitt helande i avsnitt 8 av podden med samma namn. Mirakler sker idag!